Vad är ett museum? ICOM och definitionerna

*** Missa inte att även prenumera på Brunnsmuseets nyhetsbrev ***

Idag ska vi tala om definitioner. Närmare bestämt de definitioner som kan hjälpa till att besvara frågan; ”vad är ett museum?” med utgångspunkt från museernas världsorganisation ICOM, med anledning av att en ny museidefinition presenterades under 2022.

Men låt oss först backa bandet något. Den tidigare museidefinitionen gällde under åren 2017-2022. Den finns i en officiell svenskspråkig översättning som beslutades av svenska ICOMs styrelse 18 april 2017 och lyder på följande sätt;

Ett museum är en permanent institution utan vinstintresse som främjar samhället och dess utveckling. Museet är öppet för allmänheten och förvärvar, bevarar, utforskar, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och hennes omvärld i utbildnings-, fördjupnings- och rekreationssyfte.

I den svenska museilagen som trädde i kraft 1 juli 2017 används i stort sett den dåvarande museidefinitionen. Lagens andra paragraf lyder på följande sätt:

”Med museum avses i denna lag en institution som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld”.

Värt att notera är att museernas syften (”i utbildnings-, fördjupnings- och rekreationssyfte”), samt att det är en ”permanent” institution och ”utan vinstintresse”, har plockats bort ur museilagens definition. Det sistnämnda kan förklaras av att lagens första paragraf fastslår att lagen gäller för det ”allmänna museiväsendet” och därmed ges inget utrymme för ”vinstintresse”.

Det ”allmänna museiväsendet” består av endast offentligt förvaltade museer, det vill säga sådana som drivs av staten, regioner och kommuner (samt andra museer där minst hälften av ledamöterna i styrelsen eller motsvarande ledningsorgan är utsedda av någon av dessa offentliga aktörer). Museilagen täcker således inte de museer som drivs i privat, kommersiell eller annan icke-offentlig regi.

Utställningshallen på Sjöhistoriska museet i Stockholm år 2008. Bild av Holger Ellgaard (CC BY-SA). Tillgänglig på Wikimedia Commons.

Misslyckande med ny definition 2019

Under 2019 avsåg ICOM att ta fram en ny museidefinition som skulle avspegla museernas verksamhet i en förändrad samtid. Efter förarbeten togs följande förslag fram på ny museidefinition, här i en inofficiell översättning till svenska från engelska;

”Museer är demokratiserande, inkluderande och polyfoniska utrymmen för kritisk dialog om det förflutna och framtiden. Genom att erkänna och ta itu med dagens konflikter och utmaningar håller de artefakter och exemplar i förtroende för samhället, värnar om olika minnen för framtida generationer och garanterar lika rättigheter och lika tillgång till arv för alla människor.

Museer är utan vinstintresse. De är deltagande och transparenta och arbetar i aktivt partnerskap med och för olika samhällen för att samla in, bevara, forska om, tolka, visa upp och förbättra förståelsen av världen, i syfte att bidra till mänsklig värdighet och social rättvisa, global jämlikhet och planetariskt välbefinnande.”

Denna definition kritiserades kraftigt för att den ansågs vara alltför visionär och snarare ett ideologiskt manifest än en definition. Inte minst för att den formulerade att museerna skulle ”bidra till mänsklig värdighet och social rättvisa, global jämlikhet och planetär välfärd”. Kritiken gjorde att det inte blev någon ny definition 2019. Beslutet sköts upp och förslaget omarbetades.

Nytt förslag 2022

I början av 2022 hade arbetet återigen resulterat i flera olika förslag på ny definition. I maj 2017 presenterades två olika förlag till ny definition. Dessa två förslag finns att läsa på denna arkiverade webbplats. Här presenterades det som kom att benämnas förslag A (tidigare förslag 2);

”Ett museum är en permanent institution utan vinstintresse, tillgänglig för allmänheten och som verkar i samhällets tjänst. Museet forskar, samlar, bevarar, tolkar och ställer ut, materiellt, immateriellt, kultur-, och naturarv på ett professionellt, etiskt och hållbart sätt för utbildning, reflektion och underhållning. Museet drivs och kommunicerar på ett inkluderande, diversifierat och deltagande sätt gentemot samhällen och allmänheten.”

Denna definition blev nedröstad och är således inte den antagna definitionen (vi återkommer till den). Den är dock snarlika den senare antagna definitionen. Det man kan säga om detta förslag är att språkligt är den aningen uppstyltad med en komplicerad meningsbyggnad. Mest knepig är den andra meningen som består av inte mindre än fyra olika delar med minst tre uppräkningar av blandade verb/adjektiv/substantiv; ”Museet forskar, samlar, bevarar, tolkar och ställer ut, ||| materiellt, immateriellt, kultur-, och naturarv ||| på ett professionellt, etiskt och hållbart sätt ||| för utbildning, reflektion och underhållning.” Vidare förmår den första meningen att i sig självt inte lyckas förklara närmare vad som utmärker ett museum till skillnad från exempelvis ett bibliotek; ”// en permanent institution utan vinstintresse, tillgänglig för allmänheten och som verkar i samhällets tjänst.”

Så vilken blev då tillslut den antagna definitionen? Här följer, slutligen, den officiella svenska översättningen av den nya definitionen som fastställdes av Svenska ICOM:s styrelsemöte den 12 december 2022;

”Ett museum är en permanent institution utan vinstintresse som bidrar till samhället, som forskar, samlar in, bevarar, uttolkar och ställer ut materiellt och immateriellt kulturarv. Museer är öppna för allmänheten, tillgängliga och inkluderande och främjar mångfald och hållbarhet. De verkar och kommunicerar etiskt, professionellt och med bred delaktighet, samt erbjuder allsidiga upplevelser för utbildning, nöje, reflektion och delning av kunskap.”

Så vad man säga om den nya museidefinitionen? Ja, förstås kan det fortfarande råda delade meningar om detta. Till att börja med, så anser jag att den fastställda definitionen bättre beskriver vad ett museum är, snarare än vad det bör vara. Den är på så vis mindre normativ jämfört med den ratade definitionen från 2019. Samtidigt har den även kritiserats för att vara “oförarglig, okontroversiell och ganska tandlös”. Jag kan ändå tycka det är helt rätt. En museidefinition ska inte vara drivande så mycket att definitionen blir en vision, en normativ målsättning med ideologiska förtecken som inte nödvändigtvis delas av många länder.

Vad är inte ett museum?

För att svara på frågan “vad är ett museum” kan man förstås fråga sig vad som inte är ett museum. Begreppet “museum” är inte en skyddad titel, och dess användning är betydligt större än vad museidefinitionen medger. Det finns flera goda skäl att kalla sig museum även om ens verksamhet kanske inte är det. Museer har ett högt anseende hos allmänheten och det kan dra med sig ekonomiska fördelar både genom möjligheten att hitta finansiärer och få betalande besökare.

Under hösten 2022 hade Riksantikvarieämbetets Omvärld & insikt haft en artikelserie på temat “De nya museerna”. I del 2 så pratade redaktionen med Jan Broman som grundat “Paradox Museum Stockholm”, ett upplevelsebaserat besöksmål i centrala Stockholm. Han har sin ståndpunkt klar i förhållande till ICOMS:s nya museidefinition (citerat ur artikeln):

Icom är, enligt mig, en intresseorganisation som per definition exkluderar platser som inte uppfyller deras kriterier för ett museum, exempelvis ska ett museum inte tjäna pengar, utan förlita sig på samfinansiering via olika bidrag. En privat verksamhet måste kunna tjäna pengar för att utvecklas och fortsätta vara relevant. Detta gör att jag har svårt att ta deras definition på allvar.

Rent formellt kan påtalas att enligt museidefinitionen ska som bekant ett museum inte vara “vinstdrivande”, det är inget hinder att “tjäna pengar”. Men resonemanget är ändå intressant. Är det onödigt exkluderande att räkna bort “kommersiella museer” som drivs mer som attraktiva besöksmål än som bevarande-institutioner? 

Frågan är då om detta bör ses som ett museum, eller om valet att själva kalla sig för “museum” snarare bör ses som ett marknadsföringsknep? “Paradox Museum” är grundat på kommersiella grunder utifrån ett “franchisekoncept”, på liknande sätt som McDonald’s snabbmatsrestauranger. Detta är, enligt mig, en större anledning att ifrågasätta benämningen som “museum” än att verksamheten drivs på kommersiella grunder. Jag anser att ett museum behöver ha en relation, en anknytning, till den plats eller det område som avhandlas där. En relation som gör att det där finns materiella kvarlevor eller uttryck för det som museet behandlar.

Det kan förstås även handla om hitflyttade föremål, inte sällan för de nationella museum som ordnats efter ämne snarare än geografisk lokalisering. En byggnad kan ha varit ett museum så länge att dess anknytning till platsen och föremålen är föga ifrågasatt, såsom att Nordiska museet ligger ute på Djurgården i Stockholm och bevarar kulturhistoriska föremål.

Flygbild över Nordiska museet, fotograferat av Esquilo (CC BY-SA). Tillgängligt på Wikimedia Commons. Nordiska museet är absolut ett museum, även om bilden står under rubriken “vad är inte ett museum”.

Om “museet” inte har någon anknytning alls till platsen där museet verkar, och om det saknas föremålssamlingar som motiverar varför museet har bildats, så bör det nog inte betraktas som ett museum. Med detta resonemang menar jag att ett “Rymdmuseum” kan bildas på platser (på jorden) som har en naturlig koppling till rymdverksamhet, såsom vid NASA:s Space Center i Houston eller vid rymdbasen Esrange i Kiruna. Där finns rimligtvis både historiska kopplingar till immateriella vittnesbörd, såsom uppskjutningar av rymdfarkoster, och materiella artefakter såsom raketer och rymddräkter.

Ifall jag skulle börja hyra en lokal i Stockholms innerstad för att ställa ut rymdföremål så tycker jag det nog bör ses som en utställning och inte ett museum. Museer har en själ. Ett museum går inte att paketeras och flyttas hursomhelst, att låta sig göras till ett “franchisekoncept”. Ifall föremålen är unika så bör också museet vara unikt, det kan inte finnas på flera platser och visa upp samma saker. Om det inte finns några unika föremål så är det nog rätt att dessa verksamheter faller utanför museidefinitionen.

Tidigare har SVT visat en serie som inköpt av finska public service-bolaget YLE som visar små, pittoreska “museer” som inte sällan varit initiativ av enskilda privata samlare som öppnat upp sina samlingar för allmänheten. Man har även gjort en svensk adoption med titeln “Små mer eller mindre kända museer” som finns på SVT Play.

Här finns museer med en själ. Bryggerimuseet i Arboga berättar om den gamla, numera nedlagda bryggeriverksamheten som funnits i Arboga, i en av de byggnader som lever kvar. Likaså Hattmuseet i Trelleborg som berättar om den gamla möss- och hattbutiken som funnits här. Dessa bör betraktas som museum, även om man inte “forskar” på sina samlingar såsom det står skriver i museidefinitionen. Dessa museum äger istället legitimitet genom att vara kvar intill den plats där verksamheten bedrivs. Det är en legitimitetsgrund som omfattar de flesta av Sveriges ideella arbetslivsmuseer. Även Brunnsmuseet hämtar legitimitet i att kalla oss museum, något jag även benämnde som en kunskapsparadox i ett tidigare inlägg om samlingsförvaltning.

Det är klart att det inte är uteslutet att kunna bedriva vetenskaplig forskning på föremål som finns bevarade på Hattmuseet i Trelleborg, men det bör inte förväntas att museet ska bedriva någon egen forskning på sina samlingar utan snarare kunna erbjuda dem till yrkesverksamma på universitet och högskolor.

Hade föremålen istället varit insamlade av en privatperson och verksamheten varit belägen till var samlaren råkat vara bosatt och inte till vad som ställs ut så är den legitimiteten inte lika självklar, och det bör nog betraktas snarare som en privat utställning av föremål istället för ett museum. I museidefinitionen måste man få läsa in och särskilt värdesätta bevarandet av det som annars skulle varit splittrat och bortglömt. Då blir behovet av forskning och insamling sekundärt.

Det kan också sägas något om vinstintresset. Den ekonomiska åtskillnaden tappar något i relevans nu när fri entré på statliga museer återigen tas bort och att det därmed blir entréavgift till många fler museer, oavsett huvudman. På så sätt blir det relativt mindre skillnad på de statliga och de kommersiella museerna, inte minst i Stockholm där det finns en uppsjö med exempel i båda kategorierna. Bland de populära, men kommersiella museer finns bland andra ABBA - The museum och Fotografiska museet. Bland de statliga finns bland andra Nationalmuseum, Moderna museet och Livrustkammaren. Det finns även mellanting, såsom Tekniska museet vars styrelse tillsätts till hälften av staten och till hälften av näringslivet.

Även om vinstintresset finns kvar hos vissa men inte hos andra, så blir den reella skillnaden inte lika uppenbar mellan dessa verksamheter, särskilt som de statliga museerna kan behöva ta ganska mycket betalt för sina besök så är det lätt att börja tänka i banor av vinstmaximering, även om det är motiverade priser och verksamheten är utan drivande vinstintresse.

Avslutningsvis

Du som läser detta börjar kanske inse att det inte heller här kommer kunna ges något entydigt svar på vad ett museum egentligen är eller vad det bör vara. Genom definitioner kan vi komma lite närmare svaret på frågan, men det finns fortfarande avgörande gränsdragningsproblematik som felaktigt utesluter vissa och måhända även innesluter andra.

Vill du vara med och diskutera vad ett museum är? Ladda ned Substack-appen och gå till chatten! Ses där!

Med detta önskar vi ett gott nytt 2023!