Problemet med de immersiva museerna
Museer är kunskapsbärande och kunskapsbevarande institutioner. Det är något som ingår i museernas självaste DNA. Samtidigt behöver museerna förhålla sig till en verklighet med ny teknik och möjligheten att införliva detta i sina utställningar. En sådan anpassning är att museerna kan erbjuda så kallade immersiva upplevelser, genom exempelvis augmented reality (AR) eller virtual reality (VR).
Den 27-28 mars 2023 anordnade Riksantikvarieämbetet en nätverksträff för immersiva medier. Presentationerna från nätverksträffen finns publicerade i en egen spellista på Riksantikvarieämbetets YouTube-kanal.
Tohbbe Lindblom från Brunnsmuseet testar VR-headset på Tekniska museet den 17 maj 2019, i samband med workshop om Digitalt kulturarv. Bild av Gustav Fröjdlund.
Det är något av en trend inom Museisverige att museer uppmanas att snegla på andra branscher i hur man klarat digitaliseringen och ett förändrat medielandskap. En ny verklighet kräver nog anpassningar för att behålla museernas relevans i samtiden. Men ibland kan valet av föregångsexempel vara knepigt, och leda museerna in på märkliga vägar.
Det uppstår nämligen vissa problem i mötet mellan det bevarande museet och de nya immersiva medierna. Museer har en lång erfarenhet av att skapa analoga produkter, inte minst utställningar. Det finns ett visst förändringstryck på museerna att de även ska bli experter på digital tjänsteutveckling. Problemet är att digitala tjänster sällan är permanenta. Dessa är snarare per definition högst temporära medier.
Det finns ett flertal tekniska och ekonomiska faktorer som riskerar att allvarligt begränsa den långsiktiga tillgängligheten till dessa tjänster.
De tekniska faktorerna grundar sig i behovet av att ständigt tillse att sina tjänster fungerar som det är avsett samt uppfyller tekniska krav. Den som någon gång har förvaltat någon form av IT-system känner till att en uppdatering i en ände riskerar att bryta kopplingarna till en annan, sammankopplad del. Tjänsterna för navigering i 360° är ofta anknutna till museets samlingsförvaltningssystem. En uppdatering i förvaltningssystemet kan orsaka problem med brutna sammankopplingar. Den som inte förvaltat sitt system på länge kan snart märka att det är mycket som inte fungerar som det gjorde en gång i tiden. Därtill kan det tillkomma krav på ökad tillgänglighet som kräver anpassningar av tjänsten. En digital tjänst som är tillgänglig för allmänheten är aldrig helt färdig, det innebär även att museet kan aldrig lägga sista handen vid en tjänst som ska fortsätta hållas aktiv.
De ekonomiska faktorerna efter färdigutvecklad tjänst kopplas till arbetskostnader för det löpande underhållet, såväl som licensavgifter kopplade till de tekniska system som används samt till lagringsutrymme på server. Dessa kostnader är försvarliga i en viss utsträckning, men som alla vet så finns det en bortre gräns för hur lång tid som något ska behöva kosta pengar. Särskilt efter en tid när tjänsten inte längre används så ofta så kan det vara svårt att motivera att den hålls aktiv när alternativet är att stänga tjänsten och kunna prioritera utveckling och ekonomisk tilldelning av nya projekt.
Det finns dock faktorer som museet kan ha med sig redan i planeringsstadiet av sina tjänster, som kan underlätta för en mer permanent tillgång. Dessa faktorer är:
Museerna bör, som många institutioner redan insett, prioritera utveckling ”in-house” med egen personal snarare än att anlita en extern firma för arbetet. Det får vara tillräckligt med att erbjuda den begränsade kvalitet som egen personal kan lyckas åstadkomma, för möjligheten att underhålla tjänsten är helt väsentlig.
Museerna behöver, i så lång utsträckning som möjligt, undvika att dra på sig fasta löpande utgifter kopplade till licensavgifter. Istället bör man i så lång utsträckning som möjligt prioritera användningen av kostnadsfria applikationer med öppen källkod. Det är ett mer kostnadseffektivt alternativ och skapar potentiella stordriftsfördelar genom att många aktörer kan bidra till att trimma och underhålla de bakomliggande tekniska systemen. Tänk att personal både inom och utom museet kan bidra till att utveckla de tjänster som museet drar nytta av! Även här får det vara värt den begränsade kvaliteten som kanske blir följden för att välja bort de proprietära, kommersiella systemen.
Museerna bör, i den mån det är möjligt, förse innehållet i sina immersiva medier med fri och öppen licens, såsom Creative Commons. Tänk att alternativet med att helt stänga en tjänst skulle vara att låta den leva vidare genom frivillig återanvändning. Jag tänker att de stora centralmuseerna bör överväga möjligheten att gallra sina äldre tjänster genom att ”adoptera bort” dem till, låt säga, något ideellt arbetslivsmuseum eller vänförening. Vore inte det ett bättre alternativ?
Sjöhistoriska museet i Stockholm är ett av mina absoluta favoritmuseum. En utställning som fanns på Sjöhistoriska är den numera nedmonterade utställningen Resenärerna, som invigdes den 8 oktober 2016. Jag besökte personligen denna utställning under oktober 2021 och kan därmed intyga att den funnits i mer än fem år.
Innan Sjöhistoriska monterade ner utställningen, så lät man skapa en virtuell rundvandring av den. Denna immersiva upplevelse förevisades under ett inspelat föredrag under nätverksträffen för immersiva medier.
Världsomseglingen runt jordgloben, från utställningen Resenärerna. Bild av Gustav Fröjdlund (CC BY).
Det är lätt att tänka att värdet av denna immersiva upplevelse endast har ökat nu när den fysiska utställningen inte längre finns att besöka. Den fanns ju ändå i mer än fem år i fysisk form! Ändå är det ett något beklämmande faktum att den virtuella utställningen, knappt ett och ett halvt år efter att jag var där, har stängt ner. Nedstängningen motiverades med att det handlade om avtalsfrågor (= ekonomisk faktor) och tillgänglighet (= teknisk faktor). Det är ju lite intressant, att den fysiska utställningen satt uppe under mer än fem års tid, men den digitala – en förlängning av den fysiska förlagan – försvann kort därefter!
Ljudsatta montrar, från den numera nedmonterade och bortglömda (?) utställningen Resenärerna. Bild av Gustav Fröjdlund (CC BY).
Eftersom Sjöhistoriska museet faktiskt hade skapat en immersiv upplevelse över sin tidigare utställning om världsomsegling som man själva inte längre kunde motivera att hålla aktiv så skulle det vara intressant att fundera över ifall det funnits andra potentiella aktörer som sett ett värde att driva den vidare, kanske har fartygen som användes någon intresseförening som vill fortsätta berätta historien om hur fartygen nyttjades. Kanske finns ett arbetslivsmuseum över företaget som genomförde världsomseglingarna. Med användning av öppen källkod och fri licens så finns goda förutsättningar för att även ett litet museum ska kunna tillföra det behov av resurser som krävs för att prioritera fortsatt tillhandahållande av tjänsten. Sjöhistoriska har även en vänförening, Sjöhistoriskas Vänner, som möjligen skulle kunna se ett värde i att fortsatt tillgängliggöra den digitala utställningen.
Problemet med de immersiva medierna är att de i dagsläget inte hör hemma på ett museum. Detta eftersom de inte tillräckligt väl passar in i museernas DNA om att vara långsiktigt kunskapsbevarande institutioner. Den tidsmässiga långsiktigheten behöver värnas även i det digitala. Det digitala bör komplettera det fysiska rummet genom att erbjuda en förlängning i tillgänglighet i såväl rum och tid. Vi som besökare bör inte uppmuntra museerna att utveckla tjänster som de endast tillhandahåller under en kortare tid.
För att återknyta till andra branscher; på en streamingstjänst för filmer och serier finns en viss acceptans för att utbudet är temporärt, vartefter avtal löper ut så förnyas innehållet. Om man sneglar på SVT:s utbud så anser jag att museerna inte främst ska efterlikna SVT Play, utan snarare Öppet arkiv – där det digitala utbudet ofta finns tillgängligt under en mycket lång tid. Det finns såväl ekonomiska som tekniska faktorer att prioritera för att det ska bli möjligt i större utsträckning, inte minst genom främjande av öppen källkod och fri licens.
***